Ojoj, nu händer det mycket på en gång. Jag ska skriva mer och berätta snart, men nu ska jag ta tag i en flyttkartong - den första kartongen *hjälp* blev som nervös. Tänk om jag kommer kana mig lägenhet och mitt hem, tänk om de förstör, tänk om de är äckligt när jag kommer hem.. tänk om, tänk om, TÄNK OM!!

puss

Ja, många byten och lång resa blir det. Börjar bli som lite nervös, men än när det ingen fara- det blir värre när jag ska kliva av tåget.

I geilo ska jag mötas av en Terje, hur vet man hur en sån ser ut? Låter som en gubbe så jag kommer nog automatiskt kolla efter det, men i Norge har folk så konstiga namn, det skulle lika gärna kunna vara en pojkuling. Eller nej, en pojkuling skulle väl inte ta emot folk för intervjuer, kanske en karl, en man, en kille.. Ja, jag hoppas Terje ser att jag ser ut som en Åsa, som en förvirrad Åsa som inte riktigt vet vart hon ska..

I ringebu ska en Cecile möta mig, henne har jag pratat med i telefon, hon va mycket trevlig, hon ser säkert ut som en trevlig tjej :)

Känns konstigt det här med tid. Iblnad har man hur mycket tid som helst och ibland ingen. När man har tid då har man inget att göra ingen att träffa osv. När man inte har nån tid alls då vill man träffa vänner och familj och göra en miljon saker som man inte hinner. Jag blir stressad av att inte hinna med när jag vill, men jag blir ännu mer stressad av att inte ha något att göra när tid finns, att inte ha någon ork eller vilja när den finns så starkt i mig när jag inte har tid. ojoj.. det är nog livspusletsgåta, kommer den nånsin gå ihop???!!!

Som nu tex. varför sitter jag här i soffan och skriver, jo de e iofs skönt att skriva av sig lite och så pratar jag med en fd. arbetskollega på msn och hör skaller, kan inte låta bli att tycka det är lite roligt :)

Men de finns så mycket annat jag måste göra- ska snart, ska bara, ska BARA...

Snart ska jag städa av, nog för att det är rent, men damsuga och moppa en gång till lär ju inte skada, det är så skönt att ha det fint när man kommer hem efter en tid borta. Visst jag är bara borta till tisdag, men ändå..

Har börjat ogilla min lägenhet så, det känns som det inte spelar någon roll hur mycket jag städar det blir som inte rent ändå. Ändå har jag ingenting framme, har tomma hyllor och skåp, allt för at de ska se luftigt ut, men åndå känner jag mig instängd och fast.. blä- jag vill flytta, jag vill ha hus! Igår att jag och surfade runt på hemnet och kikade på hus.. åå, jag blir så sugen på att flytta. Men jag vill renovera och ha det topp fint, hur ska de gå till men min lön- eller vänta vilken lön? :)

Nej men de e nog svårt att bo själv i en villa. jag tror man måste vara två. där kom kärlekspusslet in. Hur fan ska man kunna leva med en peron hela livet? Jag vill verkligen inte skilja mig. Men jag har svårt att se att jag skulle kunna vara kär hela livet i samma.. jag brukar ju tröttna efter ett par månader och nu senast- ett par veckor. Tänk att äta frukost med samma männika heeeela livet, bara ha sex med samma person heeeela livet. På ett sätt låter de underbart- om man nu skulle vara så där kär om folk bara verkar vara på film (och sara och johan) men om man inte är så kär verkar det mer som en plåga- som ett straff...

nej, nu kallar städningen.. jag återkommer efter min resa (om inte innan)

puss

Så, nu är det tisdag, på torsdag åker jag på min intervju och provjobb resa till Norge. Då e det väl jättepassande att vakna mitt i natten och inse att man är sjuk. Eller vänta! Nej de e de ju inte.

Varför är det så? Det finns ju andra gånger när det inte hade gjort nått om man blev sjuk, inte för att det på något vis är skönt att vara sjuk, men du fattar. Just nu vill jag inte bli sjuk.

Resan kommer ta ca. 11 timmar dit óch sen ska jag vara där i 3 dagar för att sedan åka till oslo för att byta tåg och åka till en annan by, vara där ett dygn och sedan åka hem. Helt sjukt, jag kommer resa sthlm-oslo-geilo-oslo-ringebu-lilleström-oslo-sthlm.

Där kommer frågan om "fin" in. Hur ska man hålla sig "fin" när man åker tåg?

Nu låter det som jag är en överklass snobb som håller fingret under näsan hela dagarna- men nej nej så e de inte.

Jag är väldigt medel. Bor i ett medelklasssamhälle, har medeldyra kläder, är medel tjock och har medelmåttiga problem - precis som de flesta. Frågan är ju egentligen vem är fin? Vem bestämmer det? Hmm..

Jag fortsätter proppa i mig vitaminer, te och varmfruktsoppa i hopp om att bli frisk och att någon ka komma medd facit till pusslet.

Puss